Linser till halloween?




Kommentarer

Men jag är så svensk, och lagom. Jag kan inte börja prata med honom bara så där... Jag kan i och för sig tänka mig att typ cykla in i honom eller vänta på bussen en hel dag bara för att få åka samtidigt som honom. DET kan jag göra. Sen kan vi prata.

JAG ÄR JU SÅ FEEEEEEEG ATT JAG DÖR. Det var ju världens tillfälle att säga hej och sätta mig bredvid honom. Men jag stod där som ett fån och låtsades skriva anteckningar. Vet du vad jag skrev? ”Pinsammaste ögonblicket i mitt liv, pinsammaste ögonblicket i mitt liv, pinsammaste ögonblicket i mitt liv…” Men han var en gentleman och lämnade plats åt mig efter ett tag för han skulle gå vidare. Så söt. Och jag är dum i huvudet.
Trackback