Äntligen börjar jag se ljuset i tunneln.

Håller på att fixa klart allt men är inte hundra på att portfolion kommer att bli bra. Känns inte så bra, men det kommer ett redovisningstillfälle till och jag kommer inte att få mer än G iaf då jag missade det första redovisningstillfället. Det är det positiva med Högskolan, du är aldrig körd liksom. Tänk om gymnasiet kunde ge sina elever den chansen som vi får. Här får vi chansen att utvecklas både som demokratiska individer och som framtida pedagoger. Tack.

Jag kommer att klara det här. Tänk vad skönt när allt är klart. Andra året ska vara mycekt roligare säger de flesta, så det hoppas jag verkligen att det blir. Solen bidrar mycket till att livet känns lättare och det klagar jag verkligen inte på. För mitt i allt detta behövs verkligen något som är positivt.

Jag vill spela flickfotboll igen. Då fick man ha roligt på plan och vara ett lag, ett team som kunde om man ville liksom. Men det spelade inte så stor roll. Man hade inte så höga ambitioner. Jag tror mitt liv behöver rensa bort lite ambitioner och leva lite lättare liksom.

Dagen kändes konstig, tom på något sätt.
Vaknar lite halvkrassig, äcklig i halsen och allmänt trött på livet p.g.a. skolan. Endast 3 veckor kvar dock!
Får skjuts av människan jag älskar att vakna jämte. Åker alltså till dagis en timme tidigare, frivilligt, för att jag ändå är vaken och inte hade lust att cykla med 4kg mjöl, socker, smör och div andra ingredieser i väskan.
Kommer dit, barnen är trötta men alltid lika söta. Känns bra att få ha lärt känna alla dessa individer, de har alla gett mig något. En stor lärdom för livet. Tack.
Bakade Scones med Björnligan den osötade varianten för tändernas och välmåendets kull.
Alla fick smaka efter middagen för då var de färdiggräddade. (finns det ordet? i två delar kanske?)
Sedan hem på inlines, barnen dödsimpade.

Kommer att sakna dem