Dagen började med en pannkaksfrukost hemma hos mamma som vart lika underbar som vanligt. Mammas pannkakor är bäst! Därefter åkte vi hem och fixade det sista. Vattnade blommorna och sa hejdå till hemmet. Hämtade pappa och begav oss till Göteborg. Släpptes av och Lili stortjöt "Lene, det är inte roligt att åka ifrån sin familj". Hon är ju underbar.

lite trött på väg till bästa staden i sverige.

Vi träffade Sandgren-family, checkade in och köpte oss käk - grillad ost och skinkmacka, cheesecake, brownie och färdigpressad (ja, inte färskpressad - färdig...?) juice. Mackan var asgod och fikat  vart okej. Martin tyckte nog sämre  om fikat och åt inte alls mycket vilket resulterade i att min mage ville spricka sen!



Vi vandrade runt lite i affärerna och hittade ingenting speciellt. Köpte en tidning att ha i veckan. Sedan vart det dags att boarda. Nervös som bara den var jag. Vi satte oss på rad 2, alltså längst fram på den högra sidan. Jag fick fönsterplats. Nice! 2 fönster hade jag t.o.m. Hihi. Kröp genast in under filten då jag frös en massa. Då vart det dags för start, shit vad spännande. Det gick skitfort och när flyget började lyfta vände jag bort ansiktet. Fan, jag var ju inte på marken mer! Otäckt! Jag är ju höjdrädd! Martin försökte tvinga mig att titta ut och till slut gjorde jag det, det var ju asfint! Helt underbart. Svängarna var obehagliga men resan vart underbar annars. Landningen var mindre otäck. Ska ni flyga med apollo så är Novair easy att rekommendera! Du tjänar på det!

Äntligen framme, kliver ut ur planet till en kvav luft som inte gick att beskriva. Mina tankar var "ska jag leva utan syre i en vecka??!". In, hämtade väskor och hittade bussen vi skulle med. Bussen hade luft! Tack! Busschauffören var galen men omtänksam, det var bäckmôrt och vilka kurvor. Uffda. Började må mer och mer illa pga min underbara åksjuka... Martn fixade påse och vatten och dryga 100 meter från hotellet så spydde jag som en liten kalv. Hade jag inte haft ett underbart litet par bakom mig som pratade vidrig mat i 10 minuter så hade jag nog klarat mig. Grrr...

Väl framme efter denna hemska resa visades vi till hotellet och rummen och fick oss AC. Stod på balkongen och sa till Martin att jag ville åka hem. Mådde sååå pyton. Haha. Slocknade sedan i sängen och vaknade inte långt senare och då hade Martin packat upp sin väska och fixat lite. Söta du. Mådde fortfarande asdåligt och magen krampade. Slocknade mitt i kramperna och sov rätt gott.

L <3 M, underbara pojkvän!